Stalker!

Vi var på Hemköp och handlade lite gott och trodde det var en vanlig liten shopping, men icke sa nicke. Jag och Vilma skulle plocka i påsen medans pappsen betala då en tant började prata med dottern. Inget ovanligt där, många äldre tycker ju att det är så himlans mysigt med de små!
Men denna tant var ganska så påflugen, Vilma var så fin, den finaste lilla tjej sa hon om och om igen, hon började berätta om typ hela sitt liv.
Vi började känna oss lite obekväma och sa att vi skulle gå, då började hon gräva i sin väska och sa att hon ville ge dottern någonting, vi sa artigt tack men det är nog bra. Hejdå!!!

Promenerade in på Åhlens och drog en lättnades suck... Men 5 minuter senare, när vi stod och tittade på leksaker så hörde vi "där är ni ju! Jag har letat efter er!". Jaha, vad gör jag nu...? Hon ville ju ge Vilma en present sa hon. Sen började hon berätta om att hon varit på sjukhuset hela dagen, visade sina svullna och såriga ben, visade sina smycken och långa mörklila, glittriga naglar, sa att den delen av stan hon bodde i skulle vi aldrig flytta till, det fanns så mycket droger och kriminalitet. Hon vågade knappt gå ner till grannen som bodde under henne då det satt en gubbe i mörkret och sa "BU!" varje gång hon gick förbi...

Ja, jag trodde ALDRIG jag skulle bli av med henne, men efter vad som kändes som en evighet, så gav hon Vilma två klistermärken, sa "Hejdå, hoppas vi ses igen", sen gick hon.

Kanske inte låter så farligt, man har ju pratat med andra tanter, men denna kändes inte riktigt kry, och jag tar nog en riktigt lång omväg om jag ser henne på stan nån gång...